förlossningsberättelse.
okej, here we go!
i måndags kl 14 knatade vi in på förlossningen för min igångsättning. vi fick sitta ner i väntrummet i nån minut innan barnmorskan kom o visade oss till vårt rum, nr 10 på huddinge - GULD! de va de största och de hade uteplats, haha! helt underbart. fick lägga mig i sängen direkt o blev kopplad till ctg, sen kom läkare + barnmorska in igen för o göra UL då de inte kunde känna hur han låg därinne, svaret blev rörlig högt upp. suck! återigen hade han alltså flyttat på sig, så de blev en annan start på förlossningen än planerat, fick nämligen cytotec vilket är livmodersammandragande så att han skulle "arbetas ned" i bäckenet. fick 1/4 tablett direkt o fick en massa sammandragningar på en gång, men de va fint väder o jag va rastlös så vi knatade runt på sjukhuset mellan alla ctg kurvor som skulle tas var 30:e minut. kl 20.50 kommer läkaren in för nästa bedömning, tanken var då att sätta in en bardkateter, som en ballong man för upp i livmoderhalsen så den ska vidga sig till 4-5 cm, men han låg fortfarande för högt upp så de blev 1/4 tablett med cytotec till för att fortsätta få ner honom en bit, och då började helvetet. fyfan! fick såna sjuka pinvärkar nästintill direkt o dom va regelbundna, knappt 1,5 min emellan. jag började använda tens-apparaten o C fick styra den, fanns två lägen - ett under pausen och ett under värkarna. så när en värk kom tryckte han på knappen till dosan, han blev en riktig mästare på de för den användes flitigt under natten.
01.50 har jag hypertont värkarbete, ordineras då bricanyl för att lugna ner det. alltså värkarna hade inga mellanrum.
02.56 är värkarna glesare ett tag igen.
04.15 får jag cyklokapron (för min blödarsjuka, hade tagit tabletter innan men kräktes hela tiden så dom fick ge det intravenöst istället).
04.35 är jag uppe o går igen, ctg kopplas ifrån ett tag för jag tycker de är jobbigt o ligga still hela tiden.
07.15 tas hinnorna med skalpelektrod, vilket betyder att min tens-apparat även åker iväg då de inte får användas ihop. lustgasen kopplas på, 50/50. fostervatten utan anmärkning.
09.15 - får zofran för illamåendet igen, men de hjälper inte nånting, fortsätter kräkas.
10.59 - skalp ctg påbörjas.
11.15 - syntocinon (värkstimulerande) påbörjas. VARFÖR I HELA HELVETE undrade jag hela tiden, skrek o va skitförbannad på dom, jag hade redan så täta värkar som va sååååå sjukt smärtsamma så jag inte visste vart jag skulle ta vägen, o lustgasen hjälpte inte ett skit mer än att jag kom ihåg att andas. öppen 4 cm fortfarande, dvs inget mer sen kl 07.15 när hinnorna togs!
13.45 kallar dom tillslut på överläkaren då jag är helt utmattad, livmodertappen har inte öppnat sig ngt mer, jag kräks o får inte behålla ngn näring o har värkar som avlöser varandra - det beslutas då raskt att ge mig morfin, 10 ml (!!) intravenöst. jag försvann helt efter den sprutan, började svamla om elefanter i rummet osv...
14.00 - sitter återigen på pilatesbollen som jag gjort större delen av dagen, andas me lustgasen, 70/30.
15.08 - trycker på larmknappen, vill krysta. vaginal undersökning görs och jag har öppnat mig 6 cm (!!!) på en timme.. hej o hå! fullt öppen nu mao!
15.14 - får börja krysta.
15.26 - devin är ute!
ledsen för alla klockslag, men hela tisdagen är ett enda svart hål för mig. jag minns nästan ingenting! lite läskigt, men samtidigt skönt kanske. charlie och mamma som var med har dock berättat hur slut jag var, hur arg jag blev på att inget hände, och hur ONT jag hade. mitt blodtryck låg jättelågt o dom fick ju inte lägga epidural, spinal eller så pga blödarsjukan, så lustgasen var de enda jag fick ha tills överläkaren ordinerade morfin. vilken ängel!
dock ger man det inte om förlossningen beräknas ske inom 4 timmar, jag fick det 13.45 o han är ute 15.26.. de gick fortare än nån kunnat tro. o värkdroppet ökade dom till max o jag skrek på varenda jävel som kom in i rummet att dom skulle ta bort de, försökte slita bort de själv men då hade barnmorskan sagt att dom inte kunde ge mig mer morfin senare under dagen, alltså när 4 timmar gått, så man ville att jag skulle öppna mig så mycke som möjligt under dessa timmar som jag var påverkad av det, men ja - de gick som sagt fort som fan när ja väl fått de.
krystvärkarna var spännande, kändes som jag va tvungen o skita ut en lastbil i princip, men på 4 st va han ute o skrek för fulla muggar :) sprack nästan ingenting, o ingen sugklocka eller ngt behövdes heller! det hade jag räknat med.. minst sagt..
aktiv förlossning räknade dom från kl 7.15 - 15.26.. dvs inte alls lång tid! eftersom igångsättning är så mycke jobbigare än en vanlig förlossningsstart så ska jag va nöjd, eller jag ÄR nöjd! enligt barnmorskorna + läkarna va de en förlossning enligt skolboken.. hah, jag tyckte verkligen inte det då, men ja.. nu i efterhand så kanske..
men jag kunde ALDRIG i hela mitt liv förstå hur ont det skulle göra, den smärtan man går igenom går inte förklara på något sätt.. folk har sagt att de är som mensvärk x 1000.. men de är inte ens i närheten! finns verkligen inga ord. men man glömmer fort.. jag skrek nog flera gånger att de inte skulle bli en enda unge till, aldrig i hela mitt liv.. men direkt när han va ute försvann det o jag tittade på Charlie och sa; "Vi måste ha fler!" HAHA! :)
min mamma ringde jag in på morgonen på tisdagen, både för avlastning/stöd för charlie o som stöd för mig, GULD värt! hon va helt fantastisk! jag hängde mig me armarna runt halsen på henne när jag krystade, o charlie stod o pussade mig i pannan o höll upp mitt ben, födde nämligen på sidan, så mitt vänsterben fick han hålla i o pressa uppåt, samtidigt som ja pressade hakan mot bröstkorgen o gjorde "situps" typ, sjuk kraft man fick.. galet! båda två stod o grät under tiden, men jag va så inne i mitt.. full fokus.. o när dom höll upp devin direkt när han kom ut o torkade av honom så stirrade jag bara på de som hängde där i barnmorskans hand, såg väldigt skeptisk ut tydligen, spärrade upp ögonen o frågade flera gånger; "men VAD är det där?" ... hade nog inte förstått riktigt än, men när han las upp på mitt bröst o han tittade upp på mig, då brast det o tårarna forsade, herregud.. halleluja moment! jag skakade i hela kroppen o bara låg o tittade på honom.. tårarna rann som sagt en del på mamma o charlie också, lyckan o känslan i den stunden går inte förklara, aldrig nånsin.. de va de värsta jag gjort, samtidigt som de va de absolut häftigaste jag gjort!
vi va heeelt slut efter dom två dagarna, vaknade 06 i måndags o somnade först kl 21 i tisdags, puh! en riktig pärs för både mig o charlie. och jag måste bara poängtera hur underbar han var genom allt, bästa, finaste älskling!
kommer säkert på mer o flika in här, o klockslagen är inte allt som hände, men kortade ner det till de viktigaste för att inte tråka ut er alltför mycket! :)
i måndags kl 14 knatade vi in på förlossningen för min igångsättning. vi fick sitta ner i väntrummet i nån minut innan barnmorskan kom o visade oss till vårt rum, nr 10 på huddinge - GULD! de va de största och de hade uteplats, haha! helt underbart. fick lägga mig i sängen direkt o blev kopplad till ctg, sen kom läkare + barnmorska in igen för o göra UL då de inte kunde känna hur han låg därinne, svaret blev rörlig högt upp. suck! återigen hade han alltså flyttat på sig, så de blev en annan start på förlossningen än planerat, fick nämligen cytotec vilket är livmodersammandragande så att han skulle "arbetas ned" i bäckenet. fick 1/4 tablett direkt o fick en massa sammandragningar på en gång, men de va fint väder o jag va rastlös så vi knatade runt på sjukhuset mellan alla ctg kurvor som skulle tas var 30:e minut. kl 20.50 kommer läkaren in för nästa bedömning, tanken var då att sätta in en bardkateter, som en ballong man för upp i livmoderhalsen så den ska vidga sig till 4-5 cm, men han låg fortfarande för högt upp så de blev 1/4 tablett med cytotec till för att fortsätta få ner honom en bit, och då började helvetet. fyfan! fick såna sjuka pinvärkar nästintill direkt o dom va regelbundna, knappt 1,5 min emellan. jag började använda tens-apparaten o C fick styra den, fanns två lägen - ett under pausen och ett under värkarna. så när en värk kom tryckte han på knappen till dosan, han blev en riktig mästare på de för den användes flitigt under natten.
01.50 har jag hypertont värkarbete, ordineras då bricanyl för att lugna ner det. alltså värkarna hade inga mellanrum.
02.56 är värkarna glesare ett tag igen.
04.15 får jag cyklokapron (för min blödarsjuka, hade tagit tabletter innan men kräktes hela tiden så dom fick ge det intravenöst istället).
04.35 är jag uppe o går igen, ctg kopplas ifrån ett tag för jag tycker de är jobbigt o ligga still hela tiden.
07.15 tas hinnorna med skalpelektrod, vilket betyder att min tens-apparat även åker iväg då de inte får användas ihop. lustgasen kopplas på, 50/50. fostervatten utan anmärkning.
09.15 - får zofran för illamåendet igen, men de hjälper inte nånting, fortsätter kräkas.
10.59 - skalp ctg påbörjas.
11.15 - syntocinon (värkstimulerande) påbörjas. VARFÖR I HELA HELVETE undrade jag hela tiden, skrek o va skitförbannad på dom, jag hade redan så täta värkar som va sååååå sjukt smärtsamma så jag inte visste vart jag skulle ta vägen, o lustgasen hjälpte inte ett skit mer än att jag kom ihåg att andas. öppen 4 cm fortfarande, dvs inget mer sen kl 07.15 när hinnorna togs!
13.45 kallar dom tillslut på överläkaren då jag är helt utmattad, livmodertappen har inte öppnat sig ngt mer, jag kräks o får inte behålla ngn näring o har värkar som avlöser varandra - det beslutas då raskt att ge mig morfin, 10 ml (!!) intravenöst. jag försvann helt efter den sprutan, började svamla om elefanter i rummet osv...
14.00 - sitter återigen på pilatesbollen som jag gjort större delen av dagen, andas me lustgasen, 70/30.
15.08 - trycker på larmknappen, vill krysta. vaginal undersökning görs och jag har öppnat mig 6 cm (!!!) på en timme.. hej o hå! fullt öppen nu mao!
15.14 - får börja krysta.
15.26 - devin är ute!
ledsen för alla klockslag, men hela tisdagen är ett enda svart hål för mig. jag minns nästan ingenting! lite läskigt, men samtidigt skönt kanske. charlie och mamma som var med har dock berättat hur slut jag var, hur arg jag blev på att inget hände, och hur ONT jag hade. mitt blodtryck låg jättelågt o dom fick ju inte lägga epidural, spinal eller så pga blödarsjukan, så lustgasen var de enda jag fick ha tills överläkaren ordinerade morfin. vilken ängel!
dock ger man det inte om förlossningen beräknas ske inom 4 timmar, jag fick det 13.45 o han är ute 15.26.. de gick fortare än nån kunnat tro. o värkdroppet ökade dom till max o jag skrek på varenda jävel som kom in i rummet att dom skulle ta bort de, försökte slita bort de själv men då hade barnmorskan sagt att dom inte kunde ge mig mer morfin senare under dagen, alltså när 4 timmar gått, så man ville att jag skulle öppna mig så mycke som möjligt under dessa timmar som jag var påverkad av det, men ja - de gick som sagt fort som fan när ja väl fått de.
krystvärkarna var spännande, kändes som jag va tvungen o skita ut en lastbil i princip, men på 4 st va han ute o skrek för fulla muggar :) sprack nästan ingenting, o ingen sugklocka eller ngt behövdes heller! det hade jag räknat med.. minst sagt..
aktiv förlossning räknade dom från kl 7.15 - 15.26.. dvs inte alls lång tid! eftersom igångsättning är så mycke jobbigare än en vanlig förlossningsstart så ska jag va nöjd, eller jag ÄR nöjd! enligt barnmorskorna + läkarna va de en förlossning enligt skolboken.. hah, jag tyckte verkligen inte det då, men ja.. nu i efterhand så kanske..
men jag kunde ALDRIG i hela mitt liv förstå hur ont det skulle göra, den smärtan man går igenom går inte förklara på något sätt.. folk har sagt att de är som mensvärk x 1000.. men de är inte ens i närheten! finns verkligen inga ord. men man glömmer fort.. jag skrek nog flera gånger att de inte skulle bli en enda unge till, aldrig i hela mitt liv.. men direkt när han va ute försvann det o jag tittade på Charlie och sa; "Vi måste ha fler!" HAHA! :)
min mamma ringde jag in på morgonen på tisdagen, både för avlastning/stöd för charlie o som stöd för mig, GULD värt! hon va helt fantastisk! jag hängde mig me armarna runt halsen på henne när jag krystade, o charlie stod o pussade mig i pannan o höll upp mitt ben, födde nämligen på sidan, så mitt vänsterben fick han hålla i o pressa uppåt, samtidigt som ja pressade hakan mot bröstkorgen o gjorde "situps" typ, sjuk kraft man fick.. galet! båda två stod o grät under tiden, men jag va så inne i mitt.. full fokus.. o när dom höll upp devin direkt när han kom ut o torkade av honom så stirrade jag bara på de som hängde där i barnmorskans hand, såg väldigt skeptisk ut tydligen, spärrade upp ögonen o frågade flera gånger; "men VAD är det där?" ... hade nog inte förstått riktigt än, men när han las upp på mitt bröst o han tittade upp på mig, då brast det o tårarna forsade, herregud.. halleluja moment! jag skakade i hela kroppen o bara låg o tittade på honom.. tårarna rann som sagt en del på mamma o charlie också, lyckan o känslan i den stunden går inte förklara, aldrig nånsin.. de va de värsta jag gjort, samtidigt som de va de absolut häftigaste jag gjort!
vi va heeelt slut efter dom två dagarna, vaknade 06 i måndags o somnade först kl 21 i tisdags, puh! en riktig pärs för både mig o charlie. och jag måste bara poängtera hur underbar han var genom allt, bästa, finaste älskling!
kommer säkert på mer o flika in här, o klockslagen är inte allt som hände, men kortade ner det till de viktigaste för att inte tråka ut er alltför mycket! :)
Kommentarer
Postat av: Maria
Låter som en jättebra förlossning. Själv sitter jag och försöker få Daniel att berätta hur länge jag krystade men sånt kommer ju inte han ihåg.. Typiskt! Jag saknar sååå mycket i min egen förlossning, men det är ju bara att gilla läget!
Hoppas att ni njuter av er vilding! Kram till er!
Postat av: Linda Färnevik
Kul att läsa om er förlossning Sofie! Verkar ändå som allt gick väldigt bra! Och rätt fort också egentligen!
(fast just nu tenderar jag att jämföra med min egen senaste, och då är ju allt långsamt. =) Tilde kom 2 timmar efter att droppet sattes på lägsta nivån, varav endast den sista timmen var "aktiv"... Men då var den desto mer aktiv också, hypertont värkarbete hela den tiden...)
Trackback
